Hata Göteborg [2006]
Nu har jag sett en film med den mycket tveksamma titeln "Hata Göteborg". Det är nog egentligen bara titeln som kan klassas som tveksam i den här filmen. Hata Göteborg skildrar ett gäng killar i Helsingborg under en vecka en godtycklig sommar. Huvudpersonen är den något tillbakadragna och tystlåtne Johan. Filmen visar hur svårt det kan vara att växa upp och hur svårt det kan vara att säga ifrån. Det är lätt att bara flyta med den "starka" ledaren. Nu skulle man kunna tro att Hata Göteborg är en tung film, och på sitt sätt är den det. Budskapet är blytungt, men den är också fantastiskt rolig på sina ställen. Det var riktigt längesedan jag skrattade så mycket på bio.
Rappar repliker och kompetenta skådespelare, såväl proffs som amatörer gör detta till en mycket bra film!
Det var så gott som världspremiär och regissören Robert Lillhonga satt med i biosalongen. Efter filmen var det frågestund med honom. Någon ur publiken frågade varför titeln var "Hata Göteborg". Svaret var något i stil med att ortsnamn i titeln är bra och att det passar in på olika delar av filmen. Dessutom hade inte lika många sett den om den hetat "Johans sista sommar". Roligt svar från Robert och säkert med sanningen överensstämmande! Jag reagerade direkt när jag hörde titeln första gången och tur var det, för den här filmen var sevärd! Vidare berättade han att budgeten för filmen var 295 000...295 000!!! Helt osannolikt, det är ju en vanlig svensk medellön, det är inte många filmer man kan säga det om. Jaja, hur som helst, det märks inte i resultatet att detta är en lågbudgetfilm!
Långfilmsregidebuten av Robert Lillhonga och man kan säga att han gör det storstilat! Jag tror att han efteråt kände sig mycket nöjd också! Långa applåder och uppskattade kommentarer från publiken.
Betyget blir en klar fyra!
Recension på: DN, SvD och Expressen
Filmens hemsida: Hatagbg.se
Jag såg filmen på: Bio, 2007-01-29
Liknande filmer
* Fucking Åmål
Vad tyckte andra om Hata Göteborg: Filmtipset
Inlägg
2 kommentarer:
Kan bara instämma i allt som skrivits. Det var länge sedan jag såg en svensk film som imponerade så stort på mig - faktum är att jag inte kan komma på motstycke för tillfället. Man skickas skickligt mellan höga berg och djupa dalar känslomässigt i filmen. Det finns scener i filmen som känns helt knäckande - sekvenser där man känner genuint hat (inte mot Göteborg skall tilläggas)! I nästa stund känner man total glädje. Överlag är skådespelarna fantastiska - vilket bidrar till känslan av äkthet. De korta scenerna i köken i huvudrollsinnehavarna Johan och Jonas hem är så täta att man kan ta på känslorna som vibrerar i luften. Det var inte förrens efteråt som jag förstod hur viktiga de två sekvenserna var för filmen. Kort sagt - en film som mycket väl kan vara den bästa som gjorts i Sverige på många, många år. Betyget blir, möjlighen för att jag fortfarande är i någon sorts euforiskt tillstånd, full pott. Jag vill ha mer! M M M M M
Det var längesedan jag hörde dig så entusiastisk... Du brukar ju vara den som håller igen lite på betygen av oss två! :-)
Skicka en kommentar