Mulholland Dr. (Mulholland Drive) [2001]
David Lynch är en märklig man, den saken är lika säker som amen i kyrkan. Det är inte långt mellan galning och geni, jag väljer att kategorisera honom i facket: geni. Mulholland Drive är smart; den förklarar inte allt, vissa delar verkar inte ens hänga ihop med resten av berättelsen...eller? Ja, vem vet...kanske bara Lynch själv.
På vissa ställen får man definitvt Twin Peaks-känsla, men Mulholland Drive är inte lika drömsk, dock lika välgjord och nästan lika märklig. En kvinna glömmer bort vem hon är och någon är ute efter henne... Ja, det är storyn...eller ja, det är den ena storyn i alla fall. Filmen innehåller ett par till och det är sambandet mellan alla dessa delar som jag tyckte var lite svårt att få till. Efter noggrant övervägande tror jag ändå att jag lyckades förstå filmen och det gjorde att jag uppskattade den ännu mer.
Skådespelarmässigt är detta riktigt bra. Naomi Watts är klockren i sin huvudroll och det är även Justin Theroux som regissären Adam Kesher. Visst, Laura Harring är också bra, men Naomi och Justin är de som förgyller filmen! Trevlig!
Betyget blir en fyra. Filmen är så smart, märklig, mystisk och välgjord att betyget var enkelt att sätta!
Recension på: Discshop
Betyg: M M M M
Jag såg filmen på: TV, 2007-02-17
Liknande filmer
* Memento
* Twin Peaks: Fire Walk With Me
Vad tyckte andra om Mulholland Drive: Discshop, Filmtipset och IMDB

8 kommentarer:
Tack för inläggen! Vad är det som händer idag?
Var på tjänsteresa så jag hade inte gått i ide :-)
Nja, på filmfronten vet jag inte om det händer nåt idag. Ska till gymet och lyfta lite skrot nu och sen ska jag iväg och låta några kompisar prova på klättring... Så styrketräning och klättring är väl dagens plan, själv? :-)
Skall leka med min dotter sedan är det släktfirande och sedan ikväll hade jag tänkt att se antingen tristan och Isolde eller Stranger than fiction.
Aha, Tristan o Isolde vill jag se!
Som jag fattade det så var det andra delen av filmen som var hennes rätta jag. En ensam, olycklig människa som ville ta livet av sig och som fantiserade om hur hennes liv hade kunnat se ut. Så första delen är den romantiserade versionen av hennes liv. På slutet möts fantasi och verklighet som i en mardröm. Fast hon nu är död lever fantasin vidare av egen kraft.
Jo, Matilda...det ligger mycket i det du säger! Jag tror att det kan stämma ganska bra!
Jag tillhör skaran som inte fattade den här filmen över huvudtaget men jag skulle kanske ta och se om den nu med Matildas tankar i minnet.
Mmmm... man ska inte tro att man kan se en Lynch-rulle utan att vara alert och vaken den saken är klar!
Skicka en kommentar