Le Grand Bleu (Det stora blå, The Big Blue) [1988]
Nu ska jag avhandla en av de stora filmerna; ett av de största mästerverken som någonsin kommit ut på film. Jag ska för en gångs skulle börja med det negativa: " ". Så, då var det klart!
Nu tar vi det positiva. Musiken, manus, regi, skådespelare, berättarteknik och val av miljöer. Det stora blå är bland det vackraste som någonsin filmats, den är så drömsk, så tänkvärd och så ofattbart vacker att det inte går att beskriva i ord. Ja, jag erkänner, jag är lyrisk över detta kompletta mästerverk! Jag vet inte om jag är partisk då jag själv dyker; jag vet ju vilken fantastisk värld haven erbjuder. Den friheten som filmen förmedlar är så sann. Nu är jag inte fridykare, men då jag som vanlig dykare kan känna känslan så måste den vara tiofalt mer intensiv som fridykare. Filmen lyckas verkligen förmedla detta! Det som kan förvåna är att det även finns inslag av humor, ganska mycket också, men inte för mycket, lagom mycket! Musiken är också vacker; jag har soundtracket och är man på humör för att drömma sig bort är det den perfekta skivan att slå på! Jag undrar om jag inte missade den här filmen när jag skrev om filmmusik i en av mina krönikor... Dåligt!
I huvudrollerna ser vi Jean Reno, Jean-Marc Barr och Rosanna Arquette. Jag vet att en del hävdar att Rosanna Arquette spelar över; bullshit säger jag. De är alla födda till dessa roller!
Vad handlar filmen om då? Kort beskrivet handlar det om att slå världsrekord i fridykning och Reno och Barr är värsta konkurrenter, men samtidigt vänner sedan barnsben. Men detta är ett drama, inget annat. Tävlingen är central, men ändå är det relationer mellan människor och relationen mellan människan och havet som står i centrum. Mer tänker jag inte säga...förutom möjligen uppmaningen: Se den!!! Har ni inte sett den så se den!! Inte för min, utan för er, skull!
Om du inte kan lista ut vilket betyg det blir för Det stora blå då tycker jag inte att du ska räkna med att få någon utmärkelse för hög intelligens!
Liknande filmer
* Lost In Translation
* Amelie
Vad tyckte andra om Le Grand Bleu (Det stora blå, The Big Blue): Discshop, Filmtipset och IMDb
Inlägg
6 kommentarer:
Jag måste tyvärr skaka om dig så att du återvänder till verkligenheten! Det här är en av filmhistoriens mest överskattade filmer - utan tvekan. Visst, det är en maffig inledningscen - både musikaliskt och scenografiskt. Visst, det finns en del fina scener under vattnet. Visst, filmmusiken är rätt fin till undervattenscenerna. Visst, det är en del fina skådespelarinstatser från Reno, men Arquette är *piiip* en vandrande katastrof i den här filmen. Hennes "sammanbrott" i slutet av filmen är en av de sämsta scenerna jag har sett en skådespelare/skådespelerska genomföra - någonsin! Den scenen får Helena Bergström att framstå som en briljant och naturlig skådepspelerska. Nä, det här är en stark 3:a i bästa fall. Reno är den enda som gör den här filmen sevärd med sitt vanliga återhållsamma buttra skådespeleri. Av någon anledning har den här filmen fått någon sorts kultstämpel som den långt ifrån förtjänar. Folk brukar omnämna den här filmen som en otroligt bra film utan att kunna definiera varför - de faller för grupptrycket helt enkelt. Det är en bra film, men den rör sig inte ens i utkanterna av området kring 5:orna. Jag vill ha en klar och nykter redogörelse för vad som är så briljant med den här filmen Batti. Enligt mig är det en film smo kommer gå till historien som en av de mest överskattade filmerna någonsin. Stora delar av skådespeleriet är rent bedrövligt, framförallt från Arquette och Barr. Reno sköter sig som vanligt bra. Nej, det här är och förblir en av filmhistoriens störta papperstigrar. Synd att du gått på bluffen. ;)
Ett kort svar på din kommentar är: nöt!
Men, visst...du kan få en längre om du vill!
"Jag måste tyvärr skaka om dig så att du återvänder till verkligenheten!"
Här ska absolut ingenting skakas. Hela grejen är att man inte vill vara i verkligheten utan i den drömska världen under vattenytan. Ta dykcert så fattar du...kanske...
Det här är en av filmhistoriens mest överskattade filmer - utan tvekan. Visst, det är en maffig inledningscen - både musikaliskt och scenografiskt. Visst, det finns en del fina scener under vattnet. Visst, filmmusiken är rätt fin till undervattenscenerna. Visst, det är en del fina skådespelarinstatser från Reno, men Arquette är *piiip* en vandrande katastrof i den här filmen. Hennes "sammanbrott" i slutet av filmen är en av de sämsta scenerna jag har sett en skådespelare/skådespelerska genomföra - någonsin! Den scenen får Helena Bergström att framstå som en briljant och naturlig skådepspelerska.
Bara genom att nämna Helena Bergström i samma sammanhang som Det stora blå gör att dina åsikter rinner av mig som vatten på en gås! Slutscenen är perfekt; precis som resten av filmen!
Nä, det här är en stark 3:a i bästa fall. Reno är den enda som gör den här filmen sevärd med sitt vanliga återhållsamma buttra skådespeleri. Av någon anledning har den här filmen fått någon sorts kultstämpel som den långt ifrån förtjänar.
Om du vill ha ett exempel på en sådan överskattad film, som du felaktigt påstår att Det stora blå är, så kan du få The Shining. Snacka om att spela över... Here's Johnny! Jaha...
Folk brukar omnämna den här filmen som en otroligt bra film utan att kunna definiera varför - de faller för grupptrycket helt enkelt. Det är en bra film, men den rör sig inte ens i utkanterna av området kring 5:orna. Jag vill ha en klar och nykter redogörelse för vad som är så briljant med den här filmen Batti.
Jag skulle vilja påstå att jag har motiverat det ganska tydligt. Dessutom är det så att det är själva drömmandet som är grejen... Ibland vet jag inte vad som fattas för att göra en film bra; här kanske det är svårt att förstå vad som gör den bra... Även om jag kan ge massa exempel på Det stora blås storhet!
Enligt mig är det en film som kommer gå till historien som en av de mest överskattade filmerna någonsin. Stora delar av skådespeleriet är rent bedrövligt, framförallt från Arquette och Barr. Reno sköter sig som vanligt bra. Nej, det här är och förblir en av filmhistoriens störta papperstigrar. Synd att du gått på bluffen. ;)
Om jag hade varit kristen hade jag bett för dig.
Vi har samlats här ikväll för att be för Erik. Må han komma till insikt; må han få känna närheten; må han någongång uppnå det Nirvana bara dykare kan uppnå vid beskådandet av Det stora blå! Må han kunna sjunka ned i den drömska världen under ytan! Armen!
Du är för dåligt för att titta på film!
Nu kanske jag borde tilllägga att jag känner Erik väl och vet att han tål denna behandling.
Håller med batti man drömmer sig bort..... en riktigt bra film
Skönt att det finns vettiga människor som läser den här bloggen också :-)
Men allvarligt. Jag tycker att Det stora blå är en av de bästa filmerna genom tiderna. SÅ oerhört vacker!!
Jag älskar också det stora blå, och jag är fridykare =) Måste dock säga att en läkare som ser på filmen nog skulle tolka slutet som att huvudpersonen har ådragit sig en kraftig hjärnskada under ett dyk, och sedan väljer att avsluta sitt liv hellre än att ta ansvar för sitt liv och agera som en man. Det finns kända fall med hjärnskador som leder till just den sortens kortsiktigt handlande.
Och, jag tycker nog att hon spelade över lite där på slutet, Arquette, älskar ändå filmen för hur väl den lyckas förmedla känslan av lugn när man är därnere.
Jo, det kan nog tänkas ha med hjärnskada att göra, men å andra sidan får han ju avsluta på det sätt han verkar tycka vara bäst.
Men jag förstår vad du menar!
Skicka en kommentar