True Colours [1991]

En gång i tiden var John Cusack min favoritskådespelare. Detta byggde jag på två filmen, Grosse Pointe Blank och Hi-Fidelity. Sedan havererade allt när han besudlade sig själv genom att medverka i Con Air. Hur tänkte han där? Ville han så gärna jobba med Nicolas Cage??? Han har ju också provat på romantisk komedi i Serendipity (Om ödet får bestämma); betydligt bättre än Con Air, men inget som jag tycker att han borde vara med i.

I den här dramafilmen spelar han den något egotrippade Peter Burton. Mannen som gör vad som helst för att komma dit han vill. Han börjar studera juridik, men halkar av en slump in i politiken. Ja, det var väl en kort sammanfattning om vad filmen handlar om.

* * * Spoilervarning * * *
Den sämsta skidscenen genom alla tider är nog med i den här filmen. Sällskapsresans Hökarängen är 1000 gånger bättre, det kan ju ett prespektiv på hur dålig just den här scenen är
* * * slut på spoilern * * *

Manus och regi är medelmåttliga båda två. Skådespelarna är medelmåttliga. Handlingen känns inte jätteövertygande. Men samtidigt känns filmen lite aktuell och det kan vara nyttigt att se hur politiker och andra människor med makt kan bete sig. En rolig detalaj är 80-talskläderna vi får återse här. Kul för oss 70-talister i alla fall!

Detta får bli ett kort omdöme. Filmen får en svag trea i betyg... Den klarar sig ifrån en tvåa tack vare att den undviker många av de fallgropar amerikanska filmer ofta trillar ner i. Nu är jag dock kanske lite för snäll, detta är en svag trea...mycket svag!

Betyg: M M M

Jag såg filmen på: DVD 2007-05-27

Vad tyckte andra om True Colours: Discshop, Filmtipset och IMDb