måndag, juni 25, 2007

Masjävlar (Dalecarlians) [2004]

Det sägs att Maria Blom skapade Nina Frisk helt för aktrisen Sofia Helin. Själv tycker jag att rollen som Mia i Masjävlar passar henne oändligt mycket bättre än rollen som Nina. Jag vet inte varför, men det är så mycket enklare att identifiera sig med Mia än med Nina.

Masjävlar kom som en frisk fläkt för ett par år sedan och som lantis känner man igen sig så väl i den. Maria Blom och Robert Lillhonga har en del gemensamt kanske? Masjävlar är precis om Hata Göteborg en mycket bra titel på en debutfilm. Båda filmerna är regimässigt riktigt välgjorda och underhållande. Filmerna tar upp seriösa ämnen, men samtidigt tar de inte sig själva på för stort allvar. Skönt och befriande!
Masjävlar utspelar sig i Rättvik. Mia som "flytt" småstaden till Tjockholm kommer tillbaks en sväng för sin pappas fördelsedag. Sedan radas klyschorna upp, men som sagt. Vi lantisar känner igen det mesta. Man flyttar inte från landet till storstaden ostraffat. Och att sedan vara över 30, singel och barnlös, hua så hemskt!

Sofia Helin är klockren i sin rolltolkning. Jag har inget att gnälla på hos hennes skådespelande. Även systrarna är riktigt bra, man vill gå in och banka vett i skallen på dem, men de är riktigt bra! Ann Petrén är briljant och Kajsa Ernst är mycket bra.

Tror ni att man dricker hembränt i Dalarna? Japp, inget snack om saken. Och det gäller inte bara Dalarna. Skjuta älg i Vikarbyn? Sannolikt. Många har hyllat Masjävlar och jag stämmer in i kören. Detta är en av de bättre svenska filmerna som gjorts. Den ligger i toppen tillsammans med Fucking Åmål, Hata Göteborg, Lilja 4-ever och Den bästa sommaren

Den klarar inte att kamma hem toppbetyget, men en stark fyra är det ingen tvekan om!



Jag såg filmen på: DVD 2007-06-23

Vad tyckte andra om Masjävlar: Discshop, Filmtipset och IMDb

2 kommentarer:

Glimra sa...

Ja, en helt fantastisk film som är obehagligt lätt att identifiera sig med om man själv flytt till "Tjockholm" och inte "fått nåt smått ännu".

batti sa...

:-)

Lantisar är ett släkte för sig. OCh att man sedan tillhör det släktet och samtidigt kan se på det lite utifrån gör det hela ännu mer intressant.

Är det inte jobbet, så är det dialekten, lönen eller kläderna som sticker i ögonen på "de där hemma". Jantelagen i sin fulla prakt och charm :-)