Flag Of Our Fathers [2006]

Clint Eastwood har seglat upp som en av mina favoritregissörer. Har man Mystic River och Million Dollar Baby på sitt samvete får man finna sig i att förväntningar skapas. Så, när jag hörde om Flag Of Our Fathers tänkte jag att jag skulle se den direkt. Jag misslyckades kapitalt med detta, men idag såg jag den i alla fall för första gången. Tyvärr krångalade min DVD-skiva så sammanhangen kom lite på kant, men jag tror ändå att jag har fått en tillräckligt bra bild för att kunna skriva om filmen på ett rättvist sätt.

Flags Of Our Fathers är ytterligare en av de många filmer om Andra världskriget som Hollywood har sprutat ut på marknaden. En del är riktigt bra och vissa är undermåliga; Pearl Harbor är ett bra exempel på det sistnämnda. Var på skalan hamnar då Flag Of Our Fathers? Ja, någonstans i mitten skulle jag vilja påstå. Den är inte dålig; inte alls. Den visar krigets fasor med tydlighet; den är nationalistisk, men inte allt för störande. Berättartekniken är lite speciell, men den för historian framåt på ett bra sätt. Inga stora fel med andra ord. Men tyvärr berör den inte speciellt mycket. Det är en ren produktion; verklighetsbaserad om ett vidrigt krig, och jag blir inte berörd. Jag kan inte förklara varför. Jag tror att mycket ligger i valet av skådespelare. Ryan Phillippe är som vanligt duktig, men övriga skådespelare övertygar inte. De som övertygar minst är de ytterst stereotypa befälen vid Iwo Jima.

Regin är ok, men inte perfekt. Eastwood lyckas inte få fram den riktiga realismen i filmen och det är synd. Även om scenerna är välgjorda tycker jag att till exempel Saving Private Ryan slår Flag Of Our Fathers med hästlängder.

Som sagt, en film som hamnar i mitten av skalan kan väl inte få så många andra betyg än ett som just ligger i mitten av skalan. Flag Of Our Fathers är en solklar trea.

Recension på: Discshop och Svenska Dagbladet

Betyg: M M M

Vad tycker andra om Flag Of Our Fathers: IMDb, Discshop och Filmtipset