Sense and Sensibility (Förnuft och känsla) [1995]

Två riktiga bad guys i denna film. Severus Snape och Dolores Umbridge... Eller var det kanske Alan Rickman och Imelda Staunton. Vi börjar med de positiva saker nu. Alan Rickman är en fantastisk skådespelare; klarar man av att spela den genomvidrige Snape i Harry Potter, den gode Brandon i den här rullen och den naiva Harry i Love Actually då är man duktig. En annan bra skådespelerska är Kate Winslet. Bra här, riktigt bra i Titanic och lysande i Eternal Sunshine Of A Spotless Mind. För att inte bara rabbla skådespelare nöjer jag mig med att konstatera att skådespelarmässigt är detta en bra film.

Regin kommer från Ang Lee. Namnet inger respekt, Crouching Tiger, Hidden Dragon och Brokeback Mountain är båda regimässigt i världsklass. Så regin är det inte något större fel på heller.

Miljön i Förnuft och känsla är vacker och tidsenligt. Inget att klaga på här heller.

Är detta alltså en fantastiskt bra film? NEJ!!!! Inte ens nära. Anledningen är att den är så genomtråkigt att man bara vill dö...eller i alla fall gå och lägga sig...eller läsa tidningen...eller kanske stryka någon skrynklig skjorta eller nåt annat mycket mer spännande. Jag har som princip att inte klassa filmer som tjejfilmer eller killfilmer. Jag har läst om genus och sådana kategoriseringar borde ligga under min värdighet... Men jag måste ändå undra om någon man i hela världen kan uppskatta sådant här. Jag kan knappt komma ihåg att jag någonsin sett något så tråkigt och något som engagerat mig så lite...

Betyget blir en tvåa och det beror på de ovan nämnda positiva egenskaperna. Om inte dessa hade funnits hade det blivit en solklar etta.

Vad tycker andra om Sense and Sensibility (Förnuft och känsla): Discshop, IMDb och Filmtipset