Antwone Fisher [2002]

Som ni säkert vet är jag inget större fan av Denzel Washington. När man dock har valet att titta på film eller sova bort en 8,5 timmars flight så får man svälja stoltheten och glo på mr Washington för att sova så länge är svårt...

I Antwone Fisher spelar han samma roll som han alltid gör och han gör det på precis samma sätt som han alltid gör. Jag tror knappt att han kan agera, han är bara sig själv... För hur kan amn annars förklara att hans sätt i filmerna varierar nada? Jämför det med Jim Carrey som spelar allt från komedi till drama. Och, ja! Jag tycker att Carrey är 1000 gånger bättre än Washington. Washington kanske skulle tjäna på att stanna bakom kameran när han regisserar...

Hur som helst, i filmen spelar han psykolog och som en sådan passar han ganska bra. Filmen berör ett känsligt ämne; fosterföräldrar som missköter sina barn. Oerhört svårt ämne och visst är filmen gripande och som adopterad kan man väl kanske knyta an till huvudpersonen på någon nivå, men samtidigt finns det för många luckor i filmen. Det finns en massa olika händelser som bara hänger löst och sådant kan vara ok, men här känns det bara ofullständigt och det är synd.

Skådespelamässigt är Derek Luke helt ok som som Antwone Fisher; den ensamma killen som löser alla sina problem med knytnävarna. Washington är som han brukar...typ jobbig och över duktig och bla bla bla.

Filmens största svaghet är att den är alldeles för gullig och alldeles för snyftig. Just när man ser den kan man få öfr sig att den är riktigt bra, men om man reflekterar lite några dagar efteråt inser man att man egentligen blivit lurad.

Betyget blir en trea...

Recension på: Svenska Dagbladet

Vad tycker andra om Antwone Fisher: IMDb, Discshop och Filmtipset